B: Etik i medierna

Var går gränsen för hur mycket information medierna får publicera?

Pressforskaren Stig Hadenius anser att medierna bör bli mindre strikta med namnpublicering (SvD 15/4 -08). Han menar att publicering av misstänka brottslingars namn skulle leda till färre brott och skydd för allmänheten. Till exempel kanske Englas mördare Anders Eklund hindrats om hans namn publicerades för allmänheten vid hans tidigare brott.
   Det är svårt att säga om en tidigare publicering av Anders Eklunds namn hade gjort någon skillnad. Kanske om Englas föräldrar blivit informerade att det fanns en mördare i deras område, och då inte släppt iväg Engla utan uppsyn.
   Ett exempel där Hadenius toeri fungerade är när tidningarna NWT och VF publicerade bilden på kvinnofridstöraren, som nämns i kursbloggen. Här hade antagligen inte mannen blivit gripen om inte bilden publicerades. Ett annat exempel är TV-programmet Efterlyst, som också publicerar bilder på misstänkta brottslingar innan de varken blivit gripna eller dömda.

Att publicera brottslingars namn skulle kanske skydda allmänheten, men kan också ge negativa effekter. I maj 2008 gjorde polisen i Värmland ett tillslag mot ett antal adresser och grep personer misstänkta för barnpornografibrott (SvD 15/5 -08). Bland de gripna fanns en man som efter ett tag visade sig vara oskyldig, Rikskriminalen hade fått fel ip-nummer. Om mannens identitet publicerats innan han oskyldigförklarades kan man konstatera att han och hans familj hade fått ett helvete, då barnpornografibrott är otroligt skambelagt och allvarligt.

Samtidigt är det inte svårt at ta reda på brottslingars namn redan innan de är dömda. Det finns mängder av sidor och forum på internet som publicerar namn på brottslingar och misstänka, bland annat hemsidan politisktinkorrekt.info. Där kan man hitta namn på den misstänkta tillsammans med personnummer och i vissa fall även bilder. Ett exempel är ett fall där en man misshandlade sin hund till döds i mars i år. Inga uppgifter om mannen, förutom ålder och att han bor i Mellansverige, publicerades när fallet togs upp i Expressen (29/9 -11). Politisktinkorrekt publicerade däremot både namn och personnummer på hemsidan. Det är alltså inte svårt att ta reda på namn och övriga uppgifter om den misstänkta.

Att framhäva etniskt ursprung, religiös åskådning och liknande bör anses vara relevant om fallet är baserat på detta. Exempel är vid hatbrott eller liknande. Annars håller jag med Spelreglerna (Pressens Samarbetsnämnd, punkt 10) att sådan information inte bör publiceras. Det leder bara till sammanlänkningar som inte är relevanta och felaktiga fördomar.
   Spelreglerna menar också att publicering av namn bör undvikas om inte uppenbart allmänintresse finns (punkt 15). Jag tror att det alltid är intressant för allmänheten att veta namnet på den som är misstänkt vid ett brott. Men att publicera ett namn är även att publicera alla de människor som kan knytas till namnet, så som familj och vänner. Dessa kommer att påverkas negativt för något de inte kan rå för. Alternativt finns det människor som tar lagen i egna händer, vilket i sin tur blir följden av mediernas publicering av namn och något jag inte tror att medierna vill uppmuntra eller vara en del av.